Frame - Tidigare Resor i Borneo - @ Orientbirding.com

Borneo - Södra Thailand, 9 – 28 november 2008

Borneo - Södra Thailand
9 – 28 november 2008

Dagbok

10/11. I samband med bytet av plan i Bangkok kunde vi glädjas åt arter som hundratals Oriental Pratincoles, nio Asian Openbilled Storks, samt några House Swifts och Dusky Crag Martins. Mitt på dagen anlände vi sedan till den tämligen nyöppnade och mycket fräscha flygplatsen i Krabi. Här väntade Bengt som varit på plats några dagar och förberett arrangemangen. I två taxis tog han oss direkt ned till hamnen där två longboats väntade– de liknar närmast små vikingaskepp med jättelika utombordare och flera meter långa diagonalt riktade propelleraxlar. Åtminstone jag själv kände mig en smula skeptisk över att så bräckliga farkoster skulle ta oss över öppet hav i flera timmar ut till Phi Phi Islands, men havet visade sig vara kav lugnt så vi utsattes knappast för någon fara att råka i sjönöd. Däremot höll vi på att bli dränkta efter att ha suttit i de öppna båtarna under det skyfall som rådde under den senare delen av resan. Vi var våta som katter när vi vadade iland på Ko Phi Phi Don, men som tur var så var det rejält varmt och bagaget hade hela tiden legat under presenningar och var någorlunda torrt. På grund av att båtarna körde med högsta fart såg vi inte mycket av Krabideltat, men vi kunde konstatera att det sannolikt ännu var för tidigt för några större mängder vadare och annan fågel. En del hägrar, inklusive ett halvdussin mörka Pacific Reef-Egrets, en Osprey, några Brahminy Kites, några arter triviala vadare samt en Collared Kingfisher kunde identifieras. På utvägen var det gott om tärnor, men de flesta syntes på så långt håll att inget annat än Lesser Crested Tern, (vanligast) några Little Terns samt en Whiskered Tern kunde säkert bestämmas. Så småningom började det också dyka upp en del Frigatebirds. Åtminstone en av dem var en adult Christmas Frigatebird med vit maggördel, men samtliga övriga Lesser Frigatebirds. På vägen in mot hamnbukten fick vi sedan också se vår första White-bellied Sea-Eagle, en fågel som satt högt uppe på en brant klippa. Efter att vi installerat oss på hotellet en bit upp i den lilla byn, nu under återuppbyggnad efter Tsunami-katastrofen som totalförstörde den och skördade många människoliv, kunde vi konstatera att det slutat regna och vi kunde då skåda lite från våra balkonger. Det fanns naturligtvis inga större märkvärdigheter här, men de som aldrig förut hade varit i dessa delar av världen kunde glädjas åt bl.a. Chinese Pond-Heron, Zebra Dove, Germain´s Swift, Pacific Swallow, Yellow-vented Bulbul, Greater Racket-tailed Drongo, Olive-backed Sunbird, Common Mynah (oerhörda mängder) och Scarlet-backed Flowerpecker.

11/11. På morgonen gjorde vi en båttur ut till några småöar, där det skulle finnas Frigatebirds. Detta var dock en av resans få missar – fåglarna samlades förvisso där för övernattning om kvällarna, men syntes bara i enstaka exemplar så här mitt på dagen. De vi kunde bestämma var alla Lesser Frigatebirds. I övrigt noterade vi bl.a. över 30 Brahminy Kites, ca fem Whitebellied Sea-Eagles, en Peregrine Falcon och två Blue Rock-Thrushes. Innan vi lämnade Ko Phi Phi Don för återfärd till fastlandet hann vi också med att kryssa öspecialiteten, den stora svartvita Pied Imperial Pigeon (tre ex flygande på rätt långt håll), flera Pacific Reef-Egrets på närhåll, en Yellow Bittern som flög tvärs över hamnviken samt två Dollarbirds och några Asian Palm Swifts. På inresan, som försiggick i gott väder, syntes ytterligare Frigatebirds samt bl.a. tre Bridled Terns och en stor flock Whiskered Terns. I Krabis hamn möttes vi av Bengts trevlige thailändske skådarkompis som bodde i Phuket och som talade oklanderlig amerikanska eftersom han var gift med en amerikansk flicka. Han hade en stor och bra bil med sig och i den plus en hyrbil drog vi nu inåt landet till reservatet Khao Nor Chuchi (KNC), en liten ö av regnskog i ett hav av oljepalmer och gummiträd. Här tog vi in på en liten lodge, med enkelt men rent boende och med fantastiskt god mat och synnerligen vänligt bemötande. Vi gjorde en kortare skymningstur längs huvudvägen genom reservatet och fick då bl.a. höra en spelande Brown Wood-Owl, en dito Large-tailed Nightjar samt en ropande Red-throated Barbet.

12/11. Tidigt på morgonen, som några av oss hade inlett genom att höra en Barred Buttonquail, möttes vi vid lodgen av vår blivande guide Yotin. Han kom att visa sig vara den i särklass bästa guiden vi skulle ha att göra med på resan – utomordentligt proffsigt utrustad, oerhört kunnig och med en ambition att visa oss allt han bara förmådde. Ett syfte med de två dagarna här var att få se Gurney´s Pitta och det lyckades tyvärr inte, trots Yotins minst sagt tappra försök på alla vis. Säkert berodde detta på årstiden – arten börjar knappast ropa förrän i februari. Men i övrigt gick nog allt i lås och mer därtill. Vi körde två pass varje dag och förmiddagspasset första dagen ägnades främst åt att vandra en del halvt igenvuxna stigar. Särskilt minnesvärda arter som vi stötte på var Orange-breasted Trogon, Black-and Yellow Broadbill, Blue-throated Flycatcher och Asian Paradise-Flycatcher. Under eftermiddagspasset tog vi oss upp på ett litet uppodlat område, ganska öppet och högt beläget, och här fick artlistan många fina tillskott med t.ex. Crested Honey-Buzzard, Black-thighed Falconet, Vernal Hanging-Parrot, Grey-rumped Treeswift, Silver-rumped Needletail, Brown Needletail, Pacific Swift, Ashy Minivet, och Spectacled Spiderhunter. På tillbakavägen sågs Red-bellied Malkoa och Great Iora. Under dagen noterades också sex arter Bulbuls och sju arter Babblers, för en del en spännande utmaning, för andra ett nödvändigt ont…. På kvällen gav vi oss först till ett område med heta källor några mil från KNC där Yotin elegant och omgående plockade fram en Javan Frogmouth som med stora ögon och grodbred näbb förvånat tittade ned på oss i skenet från våra ficklampor. Synnerligen häftigt! Tyvärr gick vi sedan bet på både Bay Owl och Barred Eagle-Owl trots tämligen säkra stake-outs. Men Yotin kämpade som en galärslav för att söka få fram dem!

13/11. Ytterligare en dag i KNC med den utomordentlige Yotin. På morgonen hade han tagit in en medarbetare som skulle hjälpa till att söka efter Gurney´s Pitta, men det gav tyvärr inte något napp. I det fina skogspartiet som vi penetrerade mycket noga hittade vi dock en hel del annat trevligt – Crested Goshawk, Black-billed Malkoa, Banded Kingfisher och Black Magpie. Kungsfiskaren med sin stora skräntärnenäbb satt ovanligt nära och fotovänligt på ca fem meters höjd alldeles intill stigen. Eftermiddagspasset gick till områdena kring the Crystal Pool och blev mycket lyckat. Ganska omgående hade vi en liten Black-backed Kingfisher alldeles invid vägen och längs en skogsstig fick alla se en framlockad Banded Pitta en bit in i undervegetationen. Inte så sällsynt, men ännu vackrare än Gurneys Pitta. Andra fina arter under detta pass blev Rufousbellied Eagle, Blue-tailed Bee-eater, Brown Barbet, ett par skojiga kortstjärtade Grey-andbuff Woodpeckers vid bo i en solitär torraka, minst fem (varav två fint sedda ) Green Broadbills samt en Little Spiderhunter med bo. På kvällen tog oss Yotin med på en kort vandring in i den obanade regnskogen och efter idogt spelande fick han till sist svar från en Gould´s Frogmouth som också kom allt närmare och till sist hittades med ficklampans hjälp på ca tio meter höjd i ett träd. Den såg precis lika förvånat ned på oss som sin släkting föregående kväll. Bingo! Och ingen av oss trampade på någon kungskobra som lär vara mycket vanlig i dessa skogar…..Som avslutning såg och lyssnade vi på en samling Grey Nightjars över en oljepalmodling. Och under dagen hängdes det in ytterligare tre arter Bulbuls och två arter Babblers. Lyckan var fullständig…

14/11. Vi hade nu en halv dags skådande kvar i Krabiområdet och vi valde mellan en kortare tur till kustmangroven och ett sista försök på Gurney´s Pitta i KNC. Då Krabideltat ännu inte var så särskilt fyllt med fågel tog vi det sistnämnda alternativet. Tyvärr kunde dock inte vår guide följa med denna dag, vilket naturligt nog bidrag till ett ganska blygsamt utbyte. I gryningen hörde vi en Great-eared Nightjar utanför lodgen – det var faktiskt vår rara servitris som påpekade den för oss – och i övrigt såg vi en Siberian Blue Robin fint mitt på en stig samt fördjupade oss ytterligare i studier av diverse Bulbuls och Babblers. Vid lunchtid tog vi bilarna till Krabis flygplats och fortsatte med lågprisbolaget Asian Air till Kuala Lumpur där vi bytte plan till Kota Kinabalu i delstaten Sabah på Borneo. Här tog vi in på det lilla, relativt enkla, men rena och fullt utrustade Garden Hotel.

15/11. Tidigt på morgonen begav vi oss tillbaka till flygplatsen och tog inrikesflyget, Malaysia Airlines, till den lilla staden Lahad Datu i östra Sabah. Vid flygplatsen sågs massor av vita hägrar av samliga fyra aktuella arter, resans enda Paddyfield Pipit samt ett gäng Blackheaded Munias. I staden hade vi våra första Longtailed Parakeets – en flock om ca tio ex som flög över – samt ett antal White-breasted Wood-Swallows som jagade insekter i luften med utgångspunkt från några TV-antenner. Flera Brahminy Kites samt en juvenil White-bellied Sea-Eagle drog förbi. Under den ca 2,5 timmar långa bilfärden, i huvudsak genom en allt finare och mer orörd regnskog, till Borneo Rainforest Lodge i Danum Valley såg vi bl.a. Crested Serpent-Eagle, Little Green Pigeon, Greater Coucal och Oriental Pied Hornbill samt massor av färsk elefantspillning, men tyvärr inte några av djuren själva. Framme vid lodgen möttes vi med kalla servetter och glada leenden och efter en del förvecklingar var vi så småningom inkvarterade i stora fina stugor på stolpar över marken och förbundna med varandra och huvudbyggnaden med långa upphöjda brädgångar. Vi fick höra att vår blivande fågelguide, Wangkong, inte hade känt sig bra och uppsökt sjukhus, men att han förmodligen skulle komma nästa dag som avtalat. Vid lodgen syntes bl.a. en Oriental Darter, Glossy och Silver-rumped Swifts samt två Maroon Langurs. På sen eftermiddag gjorde vi en tur längs områdets enda väg med en av parkens ordinarie guider, som dock inte var särskilt kunnig på fågel. Skogen kring vägen var oerhört högrest och jag drog mig till minnes att många av dem som varit runtom i världens regnskogar anser att just den på Borneo imponerat mest. Av fågel fick vi bl.a. se 3-5 Crested Fireback Pheasants mycket fint och nära vid insteget till Hornbill Trail samt i övrigt en Wallace´s Hawk Eagle, en Raffle´s Malkoa, en Asian Black och två Helmeted Hornbills, två Brown Wood-Owls samt – finast av allt – minst två synnerligen vackra Garnet Pittas. Av den senare arten hörde vi också ytterligare några exemplar. En kvällstur på lastbil med guide försedd med strålkastare gav två mycket märkliga däggdjur – Western Tarsie och Flying Lemur – ett exemplar av varje samt en Brown Wood-Owl, alla mycket bra sedda. Som en värdig avslutning kunde vi beskåda två Buffy Fish-Owls i ett träd alldeles utanför lodgens restaurang samt en stor och ful Bearded Pig på gräsmattan intill. Fiskugglan blev min fjärde art av det häftiga Ketupa-släktet efter Blakiston´s i Japan samt Brown och Tawny i Indien.

16/11. På morgonen möttes vi av vår fågelguide Wangkong och vi kunde dra ett långt andetag av lättnad. Han visade sig kunna sina fåglar men var minst sagt sur och osocial. Till en del kunde dock detta nog skyllas på att inte mådde bra av någon anledning – Bengt kunde vitsorda att han t.ex. rasat en massa i vikt sedan han träffade honom förra året. Innan vi drog iväg tittade vi vid lodgen på White-crowned Shama, Grey-breasted Spiderhunter, Ruby-cheeked Sunbird och Dusky Munia. Vi gick sedan ett morgon- och ett eftermiddagspass längs grusvägen och på diverse stigar. Utbytet av fågel blev mycket gott och allra finast var nog att vi i över tjugo minuter på nära håll kunde studera en dansande hanne av Great Argus Pheasant på en stig inne i regnskogen. Dansande Argus hade inte ens Wangkong sett tidigare trots många år som guide! Av annat kan särskilt nämnas Hodgson`s Hawk- Cuckoo (hörd), tre Whiskered Tree-Swifts, fyra jättelika Rhinoseros Hornbills, ett ex. av den pyttelilla hackspetten Rufous Piculet, en Dusky Broadbill vid bo, två Blue-headed och en Garnet Pitta hörda, en Finch´s Bulbul, en Short-tailed och en Moustached Babbler, en Whitecrowned Forktail, en Bornean Blue-Flycatcher, två Spotted Fantails, en Rufous-winged Philentoma och några Pygmy White-eyes. Under lunchuppehållet såg vi en Blyth´s Hawk-Eagle över lodgen. Eftermiddagspasset inleddes med att vi, tillsamman med andra turister tittade på våra första orangutanger – en hona och en unge – som satt högt uppe i ett träd och kalasade på frukter alldeles bakom husen där personalen bodde. Frukterna kastades ofta halvätna och eftersom de inte var helt obetydliga i vikt så var det nästan farligt att stå rakt nedanför trädet. I övrigt såg vi under dagen av andra primater också två Bornean Gibbons. Kvällsturen med bil gav bl.a. en Plain Pygmy Squirrel, en Red Giant Flying Squirrel, en Slow Lori samt en Greater Mouse Deer, som så många andra däggdjur i Borneos regnskogar märkliga, var och en på sitt sätt.

17/11. Åter en dag i Danum med två långa vandringar, ledda av Wangkong. En rad nya spännande arter kunde fogas till vår lista – en Crested Honey- Buzzard, sex Blue-crowned Parrots, två Violet Cuckoos, två Chestnut-breasted Malkoas, två par Red-naped Trogons, ett par Diard´s Trogons, en Blue-throated Bee-eater, en Red-bearded Bee-eater, en Buffy-necked Woodpecker, 4-5 Black and Red Broadbills, en Banded Broadbill, en Giant Pitta (hörd), en Grey-cheeked Bulbul, en Bornean Black Magpie, en Chestnut-backed Scimitar-babbler, en Bornean Wren-Babbler, en Chestnut-rumped Babbler och fem Brown Fulvettas. Särskilt minnesvärda var de två arterna av respektive Trogons och Broadbills. Alla sågs mycket fint och båda arterna trogoner syntes samtidigt på samma plats! Vi fick också på eftermiddagen återigen se en hona med unge av Bornean Orangutang som byggt sig ett lövbo för natten i ett vägnära träd. En ny apart var Sunda Pig-tailed Macaque och av andra däggdjur kan nämnas en Greater Mouse-Deer i fullt dagsljus nära lodgen.

18/11. Det här var sista förmiddagen i Danum och vi nyttjade den väl med ett antal ytterligare trevliga reskryss. Så hängde vi in en Lesser Fish-Eagle, tre Blue-rumped Parrots, en Scarletrumped Trogon, en Gold-whiskered Barbet (hörd), en Lesser Cuckoo-Shrike, två Spectacled och en Hairy-backed Bulbul, en Black-throated Wren-Babbler, en Dark-throated Oriole hanne (vi hade dock sett en hona i Thailand), tre Chestnut-naped Forktails, en Arctic Warbler, en Rufous-tailed Tailorbird och en Yellow-bellied Prinia. Vi hörde också en ganska intensivt ropande Bornean Bristlehead, men att vi inte fick se den får vi tyvärr skylla guiden för. Han gick åt alldeles fel håll och missade den ropande fågeln trots att den var mycket väl hörbar där han gick. När han äntligen insåg det flera av oss länge misstänkt hann vi inte fram förrän fågeln tystnade. Favoriter i repris var två Red-bearded Bee-eaters samt en Garnet Pitta som nu alla äntligen fick se. Båda arterna visade sig mycket fint. Efter lunch kördes vi tillbaka till staden Lahad Datu. En stor mörk orm ringlade snabbt över vägen – det kan ha varit en kobra – men annars inträffade inget anmärkningsvärt under bilfärden. I staden uträttade vi en del ärenden innan vår linjebuss, starkt försenad, anlände. Redan när vi steg in i bussen anade vi oråd – det var otrevligt varmt vilket verkade bero på att luftkonditioneringen inte fungerade. Många av rutorna i bussen var spräckta och övertäckta så att man inte kunde se ut. Och ett försök att få igång luftkonditioneringen varade bara en halv minut. Efter ca en halvtimmes körning i stygiskt mörker slocknade så bussens strålkastare och vi blev stående vid vägkanten. Eftersom det var så varmt i bussen tog sig alla så småningom ut, men det blev också här en obekväm vistelse eftersom det inte fanns något att sitta på. Vi lyckades dock underhålla oss med ett antal dåliga historier från Boråstrakten och andra avlägsna landsändar i Sverige….. Efter en dryg timme kom två personer från Lahad Datu med ett nytt batteri – den ene var en svårt neddrogad kille som vi redan lagt märke till i staden. Batteribytet hjälpte dock inte utan vi fick så småningom besked om att en ”ny” buss skulle komma om två timmar. Detta trodde vi dock inte på eftersom den skulle komma från Kota Kinabalu och det var sju timmars bilfärd därifrån. Så småningom fick Bengt per mobiltelefon chaufförerna från vår bokade lodge att komma och hämta oss. Då hade vi suttit i mörkret i ca. tre timmar och vi tyckte verkligen synd om de tålmodiga stackare som blev kvar. Säkert kom inte deras ersättningsbuss förrän nästa morgon. Vi togs nu i snabb fart till vår lilla lodge vid stranden av Kinabatangan-floden, där en enkel middag väntade.

19/11. På morgonen när vi äntrade våra två båtar för en skådartur på floden var alla förtret glömda, i synnerhet som vädret var soligt och vackert. Och här mötte vi Andrew Sani som skulle bli vår guide under de återstående dagarna på Borneo. Det dröjde inte länge sedan vi kommit in i en liten biflod förrän dagens främsta målart visade sig och därtill i fyra exemplar och så småningom rakt över våra huvuden. Rätt gissat – Storm´s Stork! Ett tag snurrade de runt i luften med resans första och enda Black Eagle. Andra för turen nya arter under förmiddags- och eftermiddagspassen var tre Purple Herons, en White-fronted Falconet, 3-4 Blue-eared Kingfishers, två Wreathed och 12 Wrinkled Hornbills, tre Great Slaty Woodpeckers, fyra Hooded Pittas (hörda), en Black-winged Flycatcher-Shrike, en Blackheaded Bulbul, 2-3 White-chested Babblers, två Ashy Tailorbirds, en strålande vacker vitfasig hanne av Asian Paradise Flycatcher och ett par granna Crimson Sunbirds. Och så fick jag äntligen se Fiery Minivets – eldminivetter – som jag minns från min barndom när jag storögt beundrade dem i ap- och fågelhuset på Skansen. Vi gladde oss också åt några Lesser Fish- Eagles, ett par White-bellied Sea-Eagles, 14 Long-tailed Parakeets, fem Blue-crowned Parrots, 1-2 Black-winged och 3-4 Stork-billed Kingfishers samt ett par Black and Red Broadbills. En annan höjdpunkt på dagen var en lång och nära observation av en hona av Bornean Orangutang. Annars var det Proboscis Monkeys – de bisarra näsaporna – som dominerade bland primaterna. Ett annat spännande djur var den smaragdgröna Wagler´s Pit -Viper som låg hoprullad på en gren någon meter över vattnet. Även om arten inte är livsfarlig hade det varit ett måttligt nöje att få in den i båten….

20/11. Vi började morgonen med en ny flodtur då vi bl.a. fick se 7+7 Bushy-crested Hornbills (vår sjunde hornbill), en Hooded Pitta (fin obs för de flesta), en Greater Leafbird, en Malaysian Blue Flycatcher samt en hona med unge av Bornean Orangutang. Sedan öppnade sig så sakteliga himmelens portar och vi blev så småningom tvungna att retirera till lodgen dit vi anlände tämligen genomblöta, trots paraplyer. Här fick vi nu vänta ut regnet som höll på i åtskilliga timmar. När det slutade att regna fick vi dock en fin obs på resans enda Emerald Dove på gräsmattan. På sena eftermiddagen besökte vi de berömda seglar- och fladdermusgrottorna vid Gomatong. Grottorna i sig var rätt äckliga med av fågelspillning slipprig boardvalk och med tjockt av kackerlackor på räckena och annorstädes, särskilt i mitten av grottan där fladdermusspillningen lagrats upp i metertjocklek! Men vad gjorde väl det när här fanns fyra arter häckande Swiftlets, av vilka Black-nest och Mossy-nest var nya för oss? De bästa fågelupplevelserna hade vi dock i skymningen från parkeringsplatsen där minst tre Bat Hawks jagade Wrinkled-lipped Bats som i tusenflock på tusenflock drog ut ur grottan. Här fick vi också superba observationer på att par White-fronted Falconets (som vi bara sett dåligt vid floden), en hanne av Little Green Pigeon samt tre Red-throated Sunbirds.

21/11. Då eftermiddagen föregående dag regnat in beslöt vi att ta en ny flodtur istället för att, som först var planerat, gå i skogen vid Gomantong-grottorna. Det gav, som vi vant oss vid, en rad fina fåglar. Det roligaste var att vi fick se Borneos åttonde art Hornbill – tre White-crested Hornbills – samt ett exemplar av spillkråkesläktingen White-bellied Woodpecker. Annat nytt var en Drongo Cuckoo, en Common Kingfisher, tre Brown Barbets (som vi dock sett i Thailand), och fyra Hill Mynahs. Trevligt var också repriserna på Storm´s Stork (fem ex denna gång) samt två Bat Hawks och två Black Eagles. Efter en sista lunch på vår enkla men trevliga lodge körde oss personalen ut ca en timme till stora vägen där vi skulle ta en buss mot Mt Kinabalu. Innan den hade anlänt upptäckte dock Bengt att han fått fel datum på biljetterna – de gällde för föregående dag! Han revancherade sig dock genom att rätt snart fixa fram två taxis, som vi kunde äntra efter att först ha fått resans enda Changeable Hawk-Eagle. Med dessa bilar for vi norrut i ca en timme till det betydligt större vägskälet mot Sandakan. Här intog vi en lunch, som vi dock hastigt, men mindre lustigt fick avbryta då Bengt hade stoppat en buss som kunde ta oss ändå till vårt mål vid Mt Kinabalu. Den här gången var det fråga om en alldeles utmärkt fräsch farkost, betecknande nog från ett annat bolag än vraket som brutit samman under våra fötter några dagar tidigare. Efter ett antal timmar blev vi avsatta vid vårt hotell strax utanför Mt Kinabalu National Park. Hotellet låg på kammen ovanför en djup och bred dal och utsikten var minst sagt magnifik. Här kunde vi konstatera att ett antal Cave Swiftlet´s, nyligen splittade från Glossy Swiftlets, häckade inomhus i hotellets korridorer! Middagen denna kväll, liksom de följande två, intogs inte på vårt hotell utan på ett betydligt trevligare etablissemang en bit bort längs vägen.

22/11. Tidigt på morgonen blev vi hämtade av en liten buss som körde oss in i nationalparken och satte av oss ca en kilometer inne i denna vid dess högkvarter. Här befann vi oss i en helt ny miljö – bergsregnskog på ca 1400 meters höjd – och följaktligen strömmade de nya arterna in. Här fanns Sunda Cuckoo-Shrike, Grey-Chinned Minivet, Flavescent Bulbul, Ashy Drongo, Vetvet-fronted Nuthatch, Sunda och Chestnut-headed Laughing-Thrushes, White-browed Shrike-Babbler, Chestnut- crested Yuhina, Yellow-bellied Warbler, Mountain Leaf-Warbler, Indigo, Mugimaki, Little Pied och Blue-and-white Flycatcher, White-throated Fantail, Bornean Whistler, Temminck´s Sunbird och Black-eyed White-eye. Från skogen hördes Little Cuckoo-Dove, Large Hawk-Cuckoo samt Sunda Cuckoo. Den senaste lät precis som orientgökarna i Sibirien, alltså lite som en härfågel, och lär nu var splittad från dessa. Efter en god lunch på ett litet ställe nära vägen och med mycket fågel i buskarna, bl.a. Mugimaki, Indigo och Little Pied Flycatchers, återvände vi på tidig eftermiddag till parken och började då med att vandra en skogsstig i hopp om att finna bl.a. Whitehead´s Broadbill. De lärde dock häcka just nu och var därför tysta. Trots flera dagars försök fick vi varken se eller höra den eller någon annan av w-na, Whitehead´s Trogon resp. Whitehead´s Spiderhunter. Överhuvudtaget var det väldigt tyst och stilla inne i skogen och mycket mer än några Snowy-browed Flycatchers noterade vi inte. En lite spännande händelse inträffade dock under vandringen då Andrew helt ovetande råkade sparka till en orm som låg tvärs över stigen. Ormen visade sig hänga fast vid en groda, som åtminstone i uppblåst tillstånd verkade vara ungefär fyra gånger bredare än ormens gap. Vi kom fram till att ormen var en Rednecked Krait, alltså en mycket giftig varelse. Senare på eftermiddagen tog vi en minibuss till dit körvägen slutar och stigen uppemot den ca. 4200 meter höga Mount Kinabalu tar vid. Vi gick sedan nedåt tillbaka till högkvarteret. Sedda fåglar var, förutom en del av tidigare nämnda, bl.a. Mountain Imperial Pigeon – intog här platsen som dess släkting Green Imperial Pigeon haft i den mer låglänta skogen – Bornean Treepie, Grey-throated Babbler, Mountain Tailorbird och Sunda Bush-Warbler. Crimsonheaded Partridge, Golden-naped Barbet, Maroon Woodpecker, Short-tailed Magpie, Temminck´s Babbler och White-browed Shortwing hördes.

23/11. Ännu en heldag på Mt Kinabalu, d.v.s. snarare en 2/3 dag eftersom den sena eftermiddagen försvann i en alltmer tilltagande regnflod. Vi började med att tidigt åka upp till vägslutet där det var en ganska god fågelaktivitet. Massor av Bornean Treepies härjade i buskarna och här uppmärksammade vi också en gammal bekant från öländska höstar – minst två Inornate Warblers, d.v.s. taigasångare. Märkligt nog finns arten inte med i A field guide to the birds of Borneo, Sumatra, Java and Bali! Dagens utan konkurrens tre roligaste arter var två Mountain Black-eyes, 3-4 oerhört pigga Mountain Wren-Babblers (inte alls så skulkiga heller som en del av sina släktingar) samt tre Crimson-headed Partridges som korsade vägen framför oss. Dessförinnan och långt högre upp hade vi hört både den arten och Red-breasted Partridge. Vi hörde också under dagen ett antal av den lilla vackra gröna kråkfågeln Shorttailed Magpie, men trots Andrews tappra försök med MP3-spelaren var det stört omöjligt att få fram dem, ja ens att få dem att komma närmare. Vi fick däremot äntligen se både Goldennaped Barbet, Maroon Woodpecker och Black-sided Flowerpecker som vi tidigare bara hade hört. De olika ljuskällorna, bl.a. en stor upplyst skylt, på vårt hotell drog åt sig mängder av nattfjärilar, många av dem synnerligen imponerande i form och storlek. Denna kväll liksom de tidigare hade därför särskilt resans tre fjärilsfantaster (Lasse, Jimmy och P-O) ett eldorado.

24/11. I gryningen hördes en spelande Large-tailed Nightjar från vårt hotell. Vi tillbringade sedan en dryg timme vid nationalparkens högkvarter. Här fick vi bl.a. se två nya arter för resan – två Bare-headed Laughingthrushes samt två Checker-throated Woodpeckers. Åtminstone den sistnämnda får betraktas som lite av en raritet. Eftersom vi nu inte trodde att det skulle gå att krama ur Mt Kinabalu så värst mycket mer beslöt vi i consensus att istället köra tidigare ned till Kota Kinabalu och därifrån åka ut till Manukan Island för att söka få se Tabon Scrubfowl och några andra specialiteter. Denna tur var egentligen planerad för sista morgonen, men då skulle de som sedan skulle jaga skedsnäppa i Thailand missa den. Båten ut tog bara en dryg kvart och priset var högst överkomligt. På utvägen såg vi ett större antal Whiskered Terns samt några Black-headed Gulls. Ute på ön började vi med att vandra en stig åt norr genom den täta skogen. Två av specialiteterna – Mangrove Whistler och Mangrove Blue Flycatcher – hängdes in omgående och ganska snart hörde vi också en gnälligt skrikande Tabon Scrubfowl på ett inte alltför långt avstånd från stigen. Det var dock lögn att locka fram den, trots Andrews alla tappra försök. Vi fick trösta oss med reskryssen Eye-browed Thrush, Pied Triller, Magpie-Robin och Plain-throated Sunbird samt en White-bellied Fish Eagle. En annan tröst var ett härligt bad (som dock bara undertecknad rapportskrivare vågade sig på…) samt skådning av diverse färgstarka fiskar som vi kunde mata in till bryggkanten med hjälp av på platsen inhandlad fiskmat.

25/11. Denna morgon startade vi tidigt med en fin inhyrd minibuss och kom i gryningen fram till Rafflesia Forest Reserve. Här började vi med att skåda längs vägen, som dock var lite för trafikerad för att sysselsättningen skulle kunna betecknas som helt angenäm. Sedan själva infocentret öppnat besökte vi också dess trädgård. Nya resarter var Mountain och Bornean Barbet, Borneoendemer som vi dock tyvärr bara hörde, samt Bornean Leafbird, Cinereous Bulbul, Crested Jay (sågs hastigt av två i gänget) och Spectacled Spiderhunter. Alla fick nu se Little Cuckoo-Dove och Jimmy hade turen att kunna fotografera en Large Hawk-Cuckoo, arter som vi dittills bara hört. Dagens clou, åtminstone för de två som fick se den, var dock en Blyth´s Hawk-Eagle som vid två tillfällen visade sig utomordentligt fint. Tyvärr fanns ingen blommande Rafflesia – världens största blomma – i området just nu, men efter en lite strapatsrik klättring blev vi visade på ett utblommat exemplar samt ett antal knoppar av denna märkliga växt. På tillbakavägen mot Kota Kinabalu stannade vi vid en del översvämmade marker alldeles invid vägen. Här stod alla fyra aktuella vita hägrar och vi fick nu äntligen bra möjligheter att inpränta skillnaderna mellan Great och Intermediate Egret. För en gångs skull fick vi nu också se lite vadare – två Greenshanks, ett tiotal Wood Sandpipers, 2-3 Long-toed Stints, en Red-necked Stint, en Lesser Ringed Plover samt en flygande Oriental Pratincole. Några Striated Grassbirds – världens största sångare – kunde studeras fint på närhåll. Turen avslutades vid Likaslagunerna, ett våtmarksområde i utkanterna av Kota Kinabalu. Nya arter för resan var Grey Heron, Osprey, White-browed Crake, Common Moorhen, Blackbacked Swamphen samt Pink-necked Green Pigeon. Vi fick nu också se en Pied Triller mycket bättre än ute på Manukan Island dagen innan. Några av oss gjorde under den sena eftermiddagen en vandring ned till hamnen och en stor och fascinerande saluhall. Nya arter blev House Swift och House Crow.

26/11. Tidigt denna morgon drog Bengt, Lasse och Siv ut till flygfältet för att bege sig till Thailand och hägrande skedsnäppor. Vi andra tog två taxis och gjorde ett återbesök vid Likaslagunerna. Här såg vi inte färre än nio arter hägrar, bl.a. de Borneonya Chinese Pond- Heron, Black-crowned Night-Heron samt Yellow Bittern. Nya resarter var också Green och Marsh Sandpiper. Framemot lunch drog vi oss ut till flygfältet där Asian Air i tid tog oss tillbaka till Kuala Lumpur. Där var det dock tvärstopp. Bangkoks flygplats var ockuperad av tusentals demonstranter och därför stängd. En turisthjälpare dök snabbt upp, tog oss till Thai Airways kontor, smet före i kön och bokade om oss till samma flygningar ett dygn senare, bokade in oss på et fyrstjärnigt hotell i centrum av Kuala Lumpur samt ordnade fram en minibuss som tog oss dit. På invägen såg vi bl.a. ett antal White-breasted Kingfishers samt en Black-winged Kite. Hotellet var alldeles utmärkt och kostade inte mer än i snitt 350 kr per person trots att flera av oss fick enkelrum. Vi flanerade lite i stan och beundrade bl.a. de många skyskraporna, det breda och lummiga gångstråket längs den gata där vi bodde samt den upphöjda Alwegbanan som gick i mitten av samma gata. Sedan intog vi en mycket god kinesisk middag på en närbelägen restaurang och avslutade med att alla beundra och filma utsikten från Anitas rum mot de glittrande tvillingtornen Petronia Towers, i ca tio år världens högsta byggnader fram till år 2003 då man färdigställde ett ännu högre torn i Taipeh på Taiwan.

27/11. Vi var rekommenderade att ringa till Thais kontor på morgonen för att få vår ombokade flygning bekräftad, men vi, genom ett arbetsutskott bestående av Bernt, Birgit och mig, valde istället att söka upp kontoret ifråga och tjata oss till en garanterad hemflygning å det snaraste. Vi hade tur – vi kom ganska omgående fram till disken där den flicka som tjänstgjorde dock försökte skjuta på vår avfärd ytterligare ett dygn. Hon överöstes nu med en massa konstruktiva och i några fall även fantasifulla alternativ, men inte förrän Bernt tog till med halvsanningen att han var ”advokat och hade ett antal rättegångar att närvara vid under de närmaste dagarna” så tog det skruv ! Man riktigt såg hur det snurrade i skallen på den arma flickan – ”Advokat – stämning – rättegång- miljonskadestånd – bidrag till ekonomisk ruin för Thai Airlines………….”. Hon ursäktade sig snabbt, rusade ut i de bakre regionerna av kontoret och återkom efter en kvart med beskedet att vi skulle bokas om till Malaysian med avfärd sent på kvällen till Amsterdam för vidare befordran till Stockholm respektive Köpenhamn. Bingo! Med nya flygbiljetter i handen kunde vi nu återvända till gruppen, kalla in en minibuss och bege oss ut till den stora Lake Park i stadens västra del för att söka hänga in några sista resekryss. Det var en mycket trevlig park kring några långsmala sjöar och det fanns som väntat en del fågel här också. Nya resarter blev Javan Pond Heron, Black-naped Oriole, Banded Woodpecker och White-vented Mynah och i övrigt kunde vi avnjuta bl.a. 3+5 Bluetailed Bee-eaters och en White-breasted Kingfisher. Och på kvällen avgick planet mot Amsterdam som planerat! Slutet gott, allting gott!

PS. Det andra gänget hade i Kuala Lumpur bokat om sig till Phuket, hyrt en bil där och med en övernattning på vägen tagit sig till Lampakbia, där de fick se både Spoon-billed Sandpiper och Nordmann´s Greenshank. Och sedan kunde de flyga hem från den militära flygplatsen utanför Bangkok.

Klicka här för att ladda ner reseberättelsen samt för att se artlistan.